Det jag upplever som värt att påminna mig om att leva från hjärtat;
Jag rusar
inte längre in i mönstren.
Känner att jag lyckas få stunder av eftertanke.
Ser det som händer runt omkring mig och väljer när jag vill delta och när jag vill vara åskådare.
Visst händer det att jag
rycks med och rusar runt men efter en stund kan jag sansa mig och välja igen.
Lugn och ro med andra ord. Det ger mig förmågan att välja kärlek i allt jag gör.
Kram Catharina
